Vem har inte drömt sig bort till den gamla western. Tänk vilken upplevelse det skulle vara att få klä sig tidsenligt och rida iväg över prärierna.

Ordet cowboy andvändes första gången i Texas under 1860- talet för att beskriva en beridande boskapsskötare. En cowboys uppgift var att driva boskap och att ansvara för märkningen av boskapen med ägarens identitetsmärke. Det gjordes med ett hett brännjärn på huden. Ett märke kunde vara en bokstav, symbol eller siffra. Det uppskattades att år 1865 fanns det c:a 6 millioner longhorns i Texas.

Cowboysen bar chaps över jeansen för att skydda benen mot buskar och annat när han red. Hatten skyddade mot sol och regn. Den kunde även andvändas som vattenhink samt mana på hästarna.

Boskapsskötande var ett slitsamt yrke med långa arbetsdagar. För att dämpa tristessen började ryttarna jämföra sina ridkunskaper och man började tävla mot varandra. Olika grenar uppfanns som tex, cutting, raining eller rodeo. En rodeo var ett sätt att för arbetslösa boskapsskötare att få visa upp sina kunskaper och ära inför eventuella arbetsgivare som sökte folk för annställning.

Dagens westernridning grundar sig i från den arbetande boskapsskötaren. Inom westernridning strävar man efter att låta hästen göra egna val och kunna arbeta själständigt eller styras med mycket små medel. Det viktigaste medlet ryttaren har är kroppsvikten för att flytta hästen t.e.x, en tung sits betyder stopp. Den absolut vanligaste rasen inom westernridning är quarterhästen, painten, Morganhästen och även Palominon. Rasen på hästen är dock inte viktig inom westernridningen utan det är samspelet mellan häst och ryttare som är det viktigaste.